B e r i t h   S t e n n a b b

Genom olika gestaltningar går jag in i skeendet med min konstnärliga undersökning i Konsthall Mellbyskogen. Arbetet pågår under september månad 2021. Undersökningen är del av RUM44:s Varning för Art som också är en del av Gibca Extended 2021. Generöst inbjuden att medverka i Konsthall Mellbyskogen, som ägs av Anette och Per Sjölander tillika skapare av konstsammanhanget RUM44. Genom att hitta texter om Mellbys tre dansbanor i olika skrifter sammanfattade i Mellby Hembygdsförenings aktiva skeden, samt genom att möta nu levande människors minnen kan min egen bild av Mellby Dansbana formas och gestaltas helt fritt. Stort tack till Anette Sjölander för delandet av skog, sammanhang och dansbanetexter. Tack till samarbetskollega speleman Michael Eriksson Kalaspaff och alla medverkande besökare.

Arbetet med ”Mellby Dansbana – Får jag lov?” handlar inte om att be om lov. Tvärtom. Nu är det jag som bjuder upp till dans och det är jag som för dansen framåt, bakåt i nuet och i dået. I arbetet finns alla de lager av tid som Dansbanorna i Mellby representerar. Det spelar ingen roll att dansbanorna inte längre existerar i fysisk form – de finns levande i minnen, foton, företeelser och rörelser. Min ingång i arbetet är att titta på de skeenden som är djupt mänskliga. Behovet av att vara sann mot sig själv. Lika aktuellt nu som för 70 år sedan. Vad händer när vi inte passar in i den kultur som råder?

Dansbanan inbjuder till en kritisk blick bortom lager av kulörta lyktor och glädjefull dans. Min intention är att väcka liv i en avsomnad dansbana – en företeelse som drog samman människors rörelse i kärlek, lust, hjärtesorg, bråk och fylla. Vem fick dansa? Vem fick dansa med vem? Vad hände innan och efter dansen? Frågorna pockar på och skapar extrakt av rörelser och bilder i mig. Lysgröna gölen sjunger, ramlar runt i fyllan, skogsdisco, väsen i mossan och trädstammarnas mönster, förstulna kyssar i buskagen, kärlek som måste gömmas och glömmas, slagsmålen, spyan, elden som släcks, slipsen som lever sitt eget liv. Vem äger skogen? Kan den ägas? Tillåter den mig att vara där? Har jag respekten som krävs?

Jag har valt att betrakta de olika tidernas uttryck genom råets sinnevärld. Ett skogså är ett skogsväsen som bär alla tider i sig. Enligt gammal folktro är Skogsrået en existens som råder över allt levande i skogen, i total samexistens och respekt mot allt levande. Ett skogsrå har många uttryck och gestalter och kan förvandla sig till sin omgivning på ett ögonblick. Hur skulle råets gestalt se ut om rået visar sig idag 2021? Jag har valt råets starka maktposition ur ett perspektiv som är den totala motsatsen till den förväntat väntande, passiva kvinnorollen i Dansbanans tidiga historia.